Olle Olsson föddes i Ånn den 28 februari 1896. Fadern var skinnhandlare Lars Olsson och modern hette Gölin. Lars Olsson härstammade från Landverk och bedrev Sven yrkesfiske i Ånnsjön. Olle Olsson var enda barn och familjen bebodde Vallan 1:49, en avsöndring av Magnus Johnssons gård Wallagården i Ånn.

Hemmet var tämligen välbeställt så länge skinnpriserna var goda. På 20-talet kom dock en kris och Olle Olsson fick avbryta sina målarstudier på Willhemssons målarskola i Stockholm. För att söka bättra på inkomsterna började Olle experementera med foto.

Den konstnärliga sidan av hans läggning fick här en viss kompensation för de uteblivna målarstudierna. Hela livet målade han lite vid sidan av "Turistmåleri" som han själv lite ironiskt kallade det.

Olle Olsson deltog snart i utställningssammanhang, mest troligen för att få kontroll på var han själv stod som fotograf. Den konstnärliga ambitionen bidrog säkert också till att han bl.a. var representerad på en fotoutställning på Skansen i Stockholm 1930. Under 30-talet utvecklades amatörfotograferandet i och med att rullfilmen och lådkamerorna ersatte glasplåtarna och de tidigare större och besvärligare kamerorna.

Under hela sin fotoverksamhet tog Olle Olsson bilder för den allt mer ökande turismen. Vykortsförlaget var stommen i verksamheten. Sammanlagt gav han ut drygt 1000 olika vykorsmotiv genom åren. början försökte han själv göra sina vykort, men allt eftersom tekniken framskred anlitade han olika vykortstillverkare. Olle Olsson beställde så småningom alla sina vykort genom Almqvist & Cöster i Helsinborg.

I slutet på 50-talet slog färgbilden igenom som vykort. Som den landskapsmålare han var tyckte han inte om kvalitén på de första färgkorten. Färgerna var mycket viktiga för honom.

Ett projekt som han hade var bl.a att försöka måla oljemålningar av det tilltänkta vykortet och sedan fotografera av det. I en sådan tavla på Tännforsen blandade han t.ex mannagryn i färgen för att få fram ljus och liv i vattenkaskaderna. Färgtekniken var också mycket mera kapitalkrävande och krävde större vykortsupplagor som han inte vågade sig på att beställa.

För att få sina bilder åkte han vintertid långa sträckor på skidor och låg i fjällstugor för att vänta in det bästa fotovädret. Sommartid åkte han i början motorcykel, HD med sidovagn, sedan tåg och slutligen bil. Men fotvandringar och skidor var ofta nödvändiga även fortskaffningsmedel under senare tid då hans fotoplatser ofta låg lite avsides.

För att få bättre bild hade han flera motiv som han tog om vid olika tidpunkter varje år. Lövsprickningen skulle ha en viss storlek för ett motiv, rätt mängd vatten i vattendragen och snöfläckarna borde se ut på ett visst sätt. Dessutom skulle bilden tas vid en viss tidpunkt på dygnet för bästa ljusförhållande.

Om alla dessa förutsättningar var uppfyllda väntade han ut fint väder under de få dagar alla dessa andra förutsättningar förelåg. Vissa motiv är tagna ända upp till 30 gånger under några årtionden.

Han avled den 26/2 1967 och begravdes i Duved.

Källa: Per-Olof Olssons hemsida www.aredok.se