Erik Larsson, föddes på faderns hemgård i Mörviken, i det hus där Zebra Ski finns i dag i centrala Åre. Fadern Nils Larsson drev där en skjutsstation till in på 1920-talet, då de första taxibilarna avlöste hästskjutsarna. Familjen övertog sedan modern Martas hemgård, MårtenLien, i dag delvis bebyggd med Åre fjällby. Här växte Erik upp tillsammans med sina syskon Lars, Anna och Margareta. Erik drev jordbruket i MårtenLien tills in på 1950-talet, då han övergick till att arbeta som alltiallo på Åre sjukhus. Den sista delen av sitt yrkesverksamma liv arbetade Erik sommartid på kyrkogården i Åre. På bondgårdarna i fjällvärlden var man förr beredd på mångsyssleri och Erik var inget undantag. Åres hotell, turister och bland annat filminspelningar under 1930-1950-talen satte förstås en särskild krydda på såväl avlönade som oavlönade uppdrag. Även om Eriks bana som till exempel filmskådespelare blev kort, så gav den tillsammans med många andra erfarenheter upphov till många av Eriks oefterhärmligt berättade historier. Den vanligaste bisysslan var säkert skjutsning och annan hästkörning. Turister skjutsades av och an i fackeltåg, till Lillåstugan, Ullåstugan och ända till Tännforsen. Erik blev aldrig motoriserad. Han var den siste hästkarlen i en många generationer lång rad forbönder. I kontakten med Åres kändisar gjorde Erik aldrig annan folkskillnad än mellan "förståndigt" och "oförståndigt" folk. Som muntlig traditionsbärare med ett sagolikt minne, var Erik till stor glädje för många. Han tycktes minnas allt och han återgav det på ett balanserat och ofta källkritiskt sätt. /ÖP