Gunnar Eriksson i Mörviken Född i Mörviken, som nummer elva av tolv syskon, den l mars 1833 av föräldrarna hemmansägaren
Erik Persson och hustru Sigrid Jönsdotter Åslund, härstammade han från en gammal riksdagsmannasläkt. Hans farfars far, bonden
Erik Olofsson i Rännberg, född 1702 och död 1765, var nämligen av Undersåkers Härads Allmoge år 1751 utsedd till
bondeståndets ombud vid detta års riksdag och bevistade också riksdagen år 1760. Gunnar Erikssons skolundervisning bedrevs
huvudsakligen i hemmet av föräldrarna och av en lantvärnsman från 1809. Läroböckerna var: a-b-c-boken, psalmboken, katekesen
och bibeln. Studierna avslutades med en kurs på några veckor i den Racklöfska skolan, där han fick lite undervisning i räkning
och skrivning. Trots att Gunnars utbildning, sett ur dagens synvinkel, verkar mycket begränsad skulle han komma att bli en av Åre
sockens allra största profiler.
Efter att ha konfirmerats år 1849, valdes han den l april samma år, bara 16 år gammal, till sockenskrivare med en lön av 6
riksdaler. År 1856 inköpte han sitt fädernehemman och ingick samma år äktenskap med Christina Benjaminsdotter och de två
började kampen för tillvaron med ett kapital, som huvudsakligen utgjordes av fyra friska armar och en stark vilja Rustad med klar
blick, ett gott minne och redig tankegång samt förmåga att såväl muntligt som i skrift kunna både kort och tydligt framföra sin
mening blev han redan i sina yngre år uppmärksammad i socknen och användes vid förrättningar som auktioner, boutredningar
och arvskiften m m. Gunnar Eriksson var mycket aktiv i kommunen och innehade de flesta inom Åre socken förekommande
kommunala uppdrag, bl.a. ordförandeskap i kommunalnämnd och stämma samt kyrkovärdskap i tjugufyra år. År 1858 valdes
Gunnar Eriksson till ombud vid Jämtlands läns. landsjemnadsting och blev efter den nya kommunallagens tillämpning
landstingsman 1863. Han har alltså bevistat sammanlagt fyratio landsjemnads- och landsting och under åtta av dessa ting fungerat
som v. ordförande.
År 1869 utsågs han för första gången till ledamot av andra kammaren för dåvarande Jämtlands södra domsaga, ett mandat som
efter domsagornas omreglering förnyades, så att han sammanlagt kom att delta i tjugo riksdagar, och under den tiden var han
också ledamot av Lagutskottet år 1879, Bankutskottet åren 1880-1884, Statsutskottet 1885, 1886, 1891-93 samt
Konstitutionsutskottet vid januaririksdagen 1887. År 1881 valdes Gunnar Eriksson till suppleant för Fullmäktige i
Riksgäldskontoret och åren 1890 samt 1891 till ledamot av statsrevisionen, det senare året till v. ordförande. Var medlem av
gamla lantmannapartiets niomannaråd riksdagarna 1891-93; kallades av Kongl. Maj:t till ledamot i 1880 års
landsförsvarskommitté samt utnämndes den l december 1891 till riddare av Vasaorden. Bland övriga allmänna uppdrag kan
nämnas: ledamotskap i inskrivningsrevisionen och i roteringskassans direktion. I debatten var han slagfärdig och övertygande, i
personliga umgänget glad, vänlig och vann både vänners och motståndares aktning och förtroende.
Som både landstingspolitiker och riksdagsman bidrog Gunnar Eriksson starkt till att tvärbanan, d.v.s. järnvägen mellan Sundsvall
och Storlien fick sin nuvarande sträckning genom Åredalen och inte på den norra sidan av Åreskutan via Kall. Gunnar Eriksson
övertygade också berörda myndigheter om att Åre station skulle ligga i Mörviken och inte i Vik som först föreslagits. Man kan
med fog säga att Gunnars Erikssons arbete i dessa frågor lade grunden till vad Åre är idag. Gunnar Eriksson avled på sin gård den
11 April 1901.
Gift 1856-06-24 i Åre med
Christina Benjaminsdotter,
född 1831-05-18 i Mörviken, Åre, död 1884-06-16 i Mörviken, Åre. Hemmafru.
Gravsten i Åre.
Barn:
Ingrid Gunnarsdotter, född 1857-03-22, död 1867-07-13
Benjamin Gunnarsson, född 1859-01-23, död 1877-
Erik Gunnarsson, född 1860-12-10, död 1902-07-07
Inga Ingrid Kristina Mårtensson, född 1864-08-20, död 1942-07-26
Johan Petter Gunnarsson, född 1868-06-20, död 1922-07-05